En kväll med graabsen.
Stackars liten, och allt var min ide. Nästan. Bortsätt från Matte, David, Victor och Imme som hjälpte till, så var allt min ide. Och nu har jag väldigt dåligt samvete måste jag säga. Jag är egentligen ingen djurplågare, men ibland så får jag bara så sjuka ideer och tankar om saker som man kan göra liksom. Jag kan bara inte hjälpa det. Jag är inte som Filips storebror som låste in en svan i en plastpåse och högg ihjäl den. Eller som Norrmanen som "råkade" kasta en skitstor sten på en anka.. Ja, det låter ganska så brutalt, jag vet. Så det jag (vi) gjorde var inte så farligt, egentligen!
Kommentarer
Trackback