Underhållningsvärde..

Människors längtsn efter trygghet rimmar illa med rädslan för tristess.
Att ingenting någonsin är, som det ser ut, verkar samtidigt att ha något slags underhållningsvärde.
Dataspel bygger ju på det, och skräckfilmer.
Just när ma andas ut efter en kris, så öppnat sig en avgrund.
Och vi betalar för att få uppleva det.
Men dataspel och filmer kan man stänga av.

Det är väl det som är skillnaden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0