Emelie glad

Och så gick det åt ännu lite mer målarfärg. När man har tid över så ja, vad ska man göra. Plus att när jag målar är den ända gången som jag inte kan tänka haha. Det låter lite konstigt. Men jag blir så jätte fokuserad att det ända min hjärna gör då är att tänka på hur jag ska dra penseln. Det är väldigt skönt att kunna föra så just nu, med tanke på hur stressad och (om jag ska vara ärlig) rädd jag är..
Jag åkte förbi den nya skolan igår, och jag började genast att tänka på en massa saker om hur dåligt det kan gå. Men hur mycket jag än tänker på det så vet jag ju inte. Jag vet ju verkligen inte hur det kommer att bli. Och det är det som är så himla skrämmande.. Hur det ser ut i skolan, vad för slags människor det är, om jag kommer trivas, kommer jag inte att få några vänner.. (?) Jag kanske överdriver, vad vet jag. Men jag känner inte en ända person som går i hela skolan! Inte en ända!! Jag menar, de flesta känner ju någon, kanske inte någon  som går i samma klass som en själv, men bara någon på skolan. Jag kommer helt okänd och vet inget om ingen och, ja...
 Jag borde inte tänka så mycket på det, men när man väl har börjat så blir det svårt att sluta. Och jag tror att jag egentligen inte riktigt har fattat att jag faktiskt ska gå i en ny skola heller. Jag kommer nog att inse det när jag är där.

Önska mig lycka till!