Emelie glad

Vad ska man gör när man nu vet att det verkligen har slutat. Att man måste tvingas gå vidare, vare sig man vill eller inte. Att livet tar en så snabb vändning, bara sådär. Jo, jag vet, det har stått klart som oklart för oss, mig, väldigt länge att det skulle bli som det blev. Fast jag trodde aldrig att jag skulle känna såhär... Nu värker det bara i bröstet och det känns som om jag verkligen inta har någon kontroll alls över tiden och livet. Det är precis som om allt bara passerar mig, medans jag står och ser på. Jag vill inte sluta. Nu har det ju i och för sig redan gjort det. Men jag vill inte!
Jag förstod verkligen inte förens nu på något sätt..
När vi satt där i klassrummen, och alla grät, så förstod jag ändå inte. Det var precis som vi skulle komma tillbaks till det där jäkla rummet igen, som vilken måndag som helst. Men det är ju inte så... Hur mycket jag än vill det.