Ett kolikbarns bekännelser

Hej bloggen!

Ikväll var jag och fiskade på bryggan bredvid. Det är aldrig någon där, plus att den är mycket större än våran. Så jag tog metspöet, min nya bok "Delux" och en burk maskar och gick för att fiska. Jag gick dit vid 20 tiden, och då följde mamma och Lucas också med. Det tog en stund men sen så fick Lucas napp! Det var en ganska så stor fisk och ingen av oss visste vad det var för fisk? Men sen blev kl mycket och Lucas skulle sova. Så jag blev kvar där på bryggan. Jag försökte ha så mycket tålamod som möjligt, men blev rastlös och började smsa lite. Men sen, helt plötsligt så fick jag napp!! Jag märkte inget först, men sen så såg jag hur flötet liksom åkte omkring på vattenytan... Men till min besvikelse så var det en jätte liten fisk. Och den hade typ svalt kroken... Jag tänkte att om jag får ut kroken fort så kan jag kasta tillbaks den i vattnet igen. Men den där jävla kroken ville inte lossna! :O Så det slutade med att den.. den dog.. Och jag har så himla dåligt samvete! För jag klarar ju liksom knappt av att sätta på en mask på kroken(mamma fick göra det) så dödade jag en fisk! Jag var den sisa som fick se den stakars fisken ta sina sista fisk andetag! Och dens kompisar är säkert jätte ledsna nu! :'( Åhh jag är en hemsk människa!

Gud straffar mig.. 


XOXO

♥ ♥ ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0